Det lackar...

Klockan är 8,18 och jag sitter i pyjamas och morgonrock och lyssnar på Mix megapols rimstuga. Det är Johan Glans och David Batra som står för rimmandet. Än så länge har de varit förvånansvärt seriösa, lite trist faktiskt, varför ta dit två av sveriges absolut roligaste komiker och sen låta dem sitta och rimma seriöst? Ja vi får väl se hur det artar sig, förhoppningsvis flippar de ur snart!

Det lackar mot jul, verkligen, jag ska ut och inhandla de sista klapparna idag, och julöl och köttfärs till köttbullar och kanske lite ingredienser till julgodis.
Jag och min goda vän Irre har de två senaste åren haft rena julgodis-orgier, vi har gjort skitmånga sorter och snurrat ihop strutar och lagt godiset i. Det har tagit flera timmar varje gång och vi har haft riktigt kul, även om det blev några misslyckanden förra året, knäckbräcken blev alldeles mjuk och vi upptäckte att det inte går att göra dubbel sats av mjölkchokladfudgen, det blev mer som mjökchokladkolasås, men det var kul och alla verkar uppskatta hemlagat godis oavsett vilken form det har!
I år har vi inte haft något orgie, vet inte riktigt varför, det kan ha med att göra Irre förra året var gravid och mådde hyfsat pyton under hela tillverkningsprocessen, hon kanske fortfarande mår illa bara hon tänker på julgodis? Eller så kan det bero på att anledningen till hennes illamående faktiskt kommit till världen nu och som alla små barn så behöver också den lille killen en hel del uppmärksamhet, tidsbrist helt enkelt. Eller så beror det på att jag, husmodern själv, funderar på om man inte kan köpa godis iställer? Men så tänker jag, man kan väl göra någon sort i alla fall, bara lite knäck liksom...nu råkar jag hata att göra knäck, det är ju så förbenat pilligt att få ner smeten i de där små formarna! Ja vi får se hur det blir. Sillen ska i alla fall läggas in idag, det blir kul!

Det jag ska berätta nu talar inte för hur smart jag är, snarare tvärtom.
Igår kväll, stod jag ute i säkert en halvtimme och glodde upp i himlen på ett par mystiska ljussken för att sedan konstatera att det inte var några ufon utan ett par extremt kraftiga strålkastare en bit bort. Dumt!
Men det dummaste är nog allt jag han tänka innan jag på allvar började tro att det var ufon! Det första jag tänkte var: "Jultomten"! Jag hade precis sett en jultomtefilm på tv och det kunde mycket väl ha varit tomtens släde som åkte runt och letade skorstenar.
Det andra jag tänkte var: "Det kanske är molnen som rör sig på ett väldigt konstigt sätt". Inga kommentarer till denna tanke.
Sen tänkte jag: "Det kanske är flygplan ovanför molnen som rör sig väldigt snabbt och oregelbundet". Väljer att inte kommentera denna tanke heller.
Den sista tanken var: "Ett par helikoptrar som glider runt ljudlöst och lyser med sina sökarljus". Det sprack ju på det där med ljudlöst....

Med svansen mellan benen och värk i nacken gick jag in och kände mig faktiskt lite besviken över att det fanns en "naturlig" förklaring på fenomenet, lika snopet som i filmen "Fenomen" med John Travolta där han börjar få massa fantastiska förmågor, han börjar hjälpa massa människor och göra andra lyckliga och blir själv lycklig, och sen visar det sig att han har en hjärntumör, och det är bara på grund av den som han han fått de här förmågorna!

Ha det gott nu mina vänner, vi hörs!

God jul!

RSS 2.0