En stor kopp inspiration tack!
Vissa dagar känns det som att man aldrig vaknar, det känns som att det är tidig morgon hela dagen.
Idag är det en sån dag.
Trots flera koppar kaffe, frukost, promenad, lunch och långt telefonsamtal med en i allra högsta grad vaken människa, så känner jag mig ändå nyvaken! Varför? Och hur blir jag av med den känslan? Jag har sovit tillräckligt, och jag har gjort allt som jag brukar göra för att vakna till på morgonen, men det är som att det inte räcker idag vilket är oerhört frustrerande, jag hade planer för den här dagen och nu känns det som att jag inte kan ta mig för någonting bara för att jag inte vaknat ännu!
Är det någon som har några bra tips på hur man vaknar till liv får ni väldigt gärna maila dem till mig!
Jag kan inte ens bestämma mig för om jag ska testa att ta ett bad eller inte, illa illa.
Martyr?
Jag känner mig duktig, samtidigt tycker jag lite synd om mig själv, är det att vara martyr?
Jag känner mig duktig för att jag har:
- Lyckats skriva ett personligt brev som jag är väldigt nöjd med och som innehåller alla de punkter som arbetsförmedlingen vill att det ska innehålla.
- Skrivit ner fyra stycken utbildningar som jag vill söka in till.
- Gick upp när klockan ringde i morse.
Jag tycker synd om mig själv för att:
- Jag varit sjuk och det aldrig riktigt vill gå över, jag snyter mig och snyter mig.
- Jag har fått någon form av exem, i hela ansiktet, på halsen och bröstet och på öronen, kliar som fan och jag ser förjäklig ut.
- Jag aldrig får något jobb, inte ens gått på en intervju.
Men, jag har även fått en väldigt tråkigt nyhet från en god vän och där ligger jag verkligen i lä med mina små problem. Hon kan verkligen få tycka synd om sig själv hur mycket som helst.
Ibland när man känner sig lite lagom missnöjd med tillvaron så är det skönt att få lite perspektiv, det känns som att jag kan stoppa mitt gnäll i en liten ask och gömma undan den så länge, för min väns problem måste på något vis få komma i första hand nu. Jag skulle vilja ringa henne men jag törs inte riktigt, jag är rädd för att hon ska vara så väldigt ledsen och jag inte kommer på något bra att säga.
Nu ska jag fortsätta göra sådant som gör att jag känner mig duktig istället för att tycka synd om mig själv, vi börjar med lite kaffe, så man kommer igång!
Kram!
