Nuvarande status
Goddagens!
Tänkte bara i vanlig ordning efter långt uppehåll uppdatera nuvarande status så ni vet var ni har mig, alla ni som läser (what a joke).
Höll på att gå under av tristess och kände mig hopplöst värdelös och oönskad på arbetsmarknaden i slutet på november, 6 månaders arbetslöshet fick mig att utan att tveka tacka ja till att vikariera i köket på ett par förskolor, det kändes fantasiskt att vara behövd! Det var min räddning då, de där få dagarna i dagisköket. Sen blev det jul och annat att tänka på. I slutet på januari ringde en vän och...
....nu jobbar jag i Kista, och det som från början skulle vara ett projekt på två månader lite drygt har nu blivit ett ganska långt uppdrag som åtminstone pågår till den sista oktober, sen får vi se vart livet bär mig!
En och en halv vecka kvar till semester, Santorini here we come! Och fram tills dess har jag semester efter jobbet varje dag.
Poolen står klar, bara att bada, nyinköpta solsängar står uppställda, däcket runt om är nästan klart, jag har bidragit med en av blått nylonrep flätad stropp, och diverse muntra tillrop och markservice.
Jag har blivit moster till världens finaste lilla flicka, hon kommer förresten på besök idag!
Elise har flyttat hem igen, hurra!
Ett 70-talsrum har tagit form på övervåningen, en oas för oss som älskar det brun-murriga! Gillar verkligen att ha ett rum där man umgås utan tv, däruppe spelar man sällskapsspel och lyssnar på vinylskivor, dricker drinkar och äter ostbågar ur träskål.
London i april, underbart, såg Fantomen på operan med fantastiska Peter Jöback, hittade en väl gömd restaurang av högsta klass tack vare en glad Göteborgare som vi hörde på radio i bilen på väg till Arlanda!
Jag har mist min bästa och äldsta vän, jag tänker på henne varje dag och har aldrig någonsin haft så stort behov av att prata med henne som nu, flera gånger i veckan känner jag att jag vill ringa henne och berätta något kul, fråga något viktigt eller bara säga hej på ett knasigt sätt som vi brukade. Jag saknar henne så oerhört och har fortfarande svårt att förstå att det är på rikigt, att vi aldrig mer kommer att ses i detta liv.
För att inte fastna i frågeställningar som "varför just hon", "hur kan livet vara så orättvist" och lite mer egoistiskt, "hur ska jag klara mig nu", tänker jag att det som min kloka lilla mamma sa: "Hon behövdes mer någon annanstans, hon har ett uppdrag att utföra i ett annat liv eller i en annan dimension, därför kunde hon inte stanna här", förmodligen är sant. Hon var för god för den här världen!
Linda, var du än är nu så hoppas jag att du har det bra och om du vill och kan får du gärna komma och hälsa på, jag ska inte bli rädd!
Det var nog allt, just nu.
Tänkte bara i vanlig ordning efter långt uppehåll uppdatera nuvarande status så ni vet var ni har mig, alla ni som läser (what a joke).
Höll på att gå under av tristess och kände mig hopplöst värdelös och oönskad på arbetsmarknaden i slutet på november, 6 månaders arbetslöshet fick mig att utan att tveka tacka ja till att vikariera i köket på ett par förskolor, det kändes fantasiskt att vara behövd! Det var min räddning då, de där få dagarna i dagisköket. Sen blev det jul och annat att tänka på. I slutet på januari ringde en vän och...
....nu jobbar jag i Kista, och det som från början skulle vara ett projekt på två månader lite drygt har nu blivit ett ganska långt uppdrag som åtminstone pågår till den sista oktober, sen får vi se vart livet bär mig!
En och en halv vecka kvar till semester, Santorini here we come! Och fram tills dess har jag semester efter jobbet varje dag.
Poolen står klar, bara att bada, nyinköpta solsängar står uppställda, däcket runt om är nästan klart, jag har bidragit med en av blått nylonrep flätad stropp, och diverse muntra tillrop och markservice.
Jag har blivit moster till världens finaste lilla flicka, hon kommer förresten på besök idag!
Elise har flyttat hem igen, hurra!
Ett 70-talsrum har tagit form på övervåningen, en oas för oss som älskar det brun-murriga! Gillar verkligen att ha ett rum där man umgås utan tv, däruppe spelar man sällskapsspel och lyssnar på vinylskivor, dricker drinkar och äter ostbågar ur träskål.
London i april, underbart, såg Fantomen på operan med fantastiska Peter Jöback, hittade en väl gömd restaurang av högsta klass tack vare en glad Göteborgare som vi hörde på radio i bilen på väg till Arlanda!
Jag har mist min bästa och äldsta vän, jag tänker på henne varje dag och har aldrig någonsin haft så stort behov av att prata med henne som nu, flera gånger i veckan känner jag att jag vill ringa henne och berätta något kul, fråga något viktigt eller bara säga hej på ett knasigt sätt som vi brukade. Jag saknar henne så oerhört och har fortfarande svårt att förstå att det är på rikigt, att vi aldrig mer kommer att ses i detta liv.
För att inte fastna i frågeställningar som "varför just hon", "hur kan livet vara så orättvist" och lite mer egoistiskt, "hur ska jag klara mig nu", tänker jag att det som min kloka lilla mamma sa: "Hon behövdes mer någon annanstans, hon har ett uppdrag att utföra i ett annat liv eller i en annan dimension, därför kunde hon inte stanna här", förmodligen är sant. Hon var för god för den här världen!
Linda, var du än är nu så hoppas jag att du har det bra och om du vill och kan får du gärna komma och hälsa på, jag ska inte bli rädd!
Det var nog allt, just nu.
