Att kunna berätta
Jag har lyssnat på väldigt många sommarprat i år. Inte bara 2012 års skörd utan även arkiverade prat från tidigare år, jag är nära att utnämna mig själv till sommarprats-expert! Jag har funderat mycket också på vad som gör ett sommarprat till ett bra prat och vad som får en att lyssna.
Jag har kommit fram till några små saker men jag är inte alls klar, det är bara tankefragment än så länge, här kommer de.
Vissa prat är lättlyssnade, lättsamma berättelser och anekdoter från ett liv till synes utan smärta och mörker. Dessa prat är som rom-koms (om vi jämför med filmvärlden) lättsamt, underhållande, roligt. Man behöver liksom inte vara på ett visst humör för att lyssna på ett sådant prat.
Sen har vi de som är lite både och, och de är nästan mina favoriter, det är både lite mörker och lite humor. Jag tror att det är svårt att hitta den där perfekta balansen mellan allvar och skoj, men det finns några jag lyssnat på verkligen lyckats med det. Dessa prat är som drama-komedier, stundom sorgligt och tragiskt och allvarligt, och stundom väldigt roligt och underhållande.
Sen finns det några genrer till som jag inte riktigt definerat, jag måste fundera lite till på dem innan jag kan dela med mig, återkommer.
En annan sak som jag funderat på när jag lyssnat på sommarpraten är att vissa personer kan ha en jätteintressant historia att berätta men kan inte framföra den så att det blir intressant, det är väldigt synd. Dessa lyssnar jag nästan aldrig klart på.
Vissa har inget speciellt att berätta men har en berättarförmåga som gör att man lyssnar oavsett, och det blir intressant, det är beundransvärt, vilken underbar talang att ha!
Sen finns det naturligtvis de som har väldigt mycket intressant att berätta och som kan berätta det så att man vill lyssna, det är ju en oslagbar kombo och det är nog dessa sommarprat som blir mest ihågkomna, som folk pratar om.
För att göra det här svintydligt skulle jag kunna ge några exempel, men jag har ingen lust med det faktiskt, det är ju trots allt mina åsikter och det som jag tycker är intressant kanske någon annan tycker är skittråkigt.
Men generellt, det här med konsten att kunna berätta, den är underskattad, och jag ska hylla varenda kotte framöver som besitter den förmågan, helt öppet, här kommer den första hyllningen:
Elisabeth Åsbrink - Du är galet bra på att berätta, ett ämne jag inte trodde att jag var ett dugg intresserad av har blivit jätteintressant, jag vill veta mer, vill läsa allt du skrivit, fast helst skulle jag vilja att du satt här bredvid och berättade själv! Tack!
God helg på er!
Jag har kommit fram till några små saker men jag är inte alls klar, det är bara tankefragment än så länge, här kommer de.
Vissa prat är lättlyssnade, lättsamma berättelser och anekdoter från ett liv till synes utan smärta och mörker. Dessa prat är som rom-koms (om vi jämför med filmvärlden) lättsamt, underhållande, roligt. Man behöver liksom inte vara på ett visst humör för att lyssna på ett sådant prat.
Sen har vi de som är lite både och, och de är nästan mina favoriter, det är både lite mörker och lite humor. Jag tror att det är svårt att hitta den där perfekta balansen mellan allvar och skoj, men det finns några jag lyssnat på verkligen lyckats med det. Dessa prat är som drama-komedier, stundom sorgligt och tragiskt och allvarligt, och stundom väldigt roligt och underhållande.
Sen finns det några genrer till som jag inte riktigt definerat, jag måste fundera lite till på dem innan jag kan dela med mig, återkommer.
En annan sak som jag funderat på när jag lyssnat på sommarpraten är att vissa personer kan ha en jätteintressant historia att berätta men kan inte framföra den så att det blir intressant, det är väldigt synd. Dessa lyssnar jag nästan aldrig klart på.
Vissa har inget speciellt att berätta men har en berättarförmåga som gör att man lyssnar oavsett, och det blir intressant, det är beundransvärt, vilken underbar talang att ha!
Sen finns det naturligtvis de som har väldigt mycket intressant att berätta och som kan berätta det så att man vill lyssna, det är ju en oslagbar kombo och det är nog dessa sommarprat som blir mest ihågkomna, som folk pratar om.
För att göra det här svintydligt skulle jag kunna ge några exempel, men jag har ingen lust med det faktiskt, det är ju trots allt mina åsikter och det som jag tycker är intressant kanske någon annan tycker är skittråkigt.
Men generellt, det här med konsten att kunna berätta, den är underskattad, och jag ska hylla varenda kotte framöver som besitter den förmågan, helt öppet, här kommer den första hyllningen:
Elisabeth Åsbrink - Du är galet bra på att berätta, ett ämne jag inte trodde att jag var ett dugg intresserad av har blivit jätteintressant, jag vill veta mer, vill läsa allt du skrivit, fast helst skulle jag vilja att du satt här bredvid och berättade själv! Tack!
God helg på er!
Kommentarer
Trackback
