Skrot och korn

Hej hej bloggisen!

Eller vänta...skrev jag verkligen det där? Tydligen, ja ja, det får stå kvar.
Tänkte skriva lite kortfattat här om hur livet tett sig sedan sist, vilket naturligtvis var vansinnigt längesedan.

Jaha, vart ska jag börja, det är märkligt att när man väntar så här länge med att uppdatera så känns det som att inget särsklit alls har hänt, men det har det ju, både stort och smått, skoj och mindre skoj. Spontat känner jag att en lista vore det enklaste sättet att få en klar blick över det hela, men det är inte många som tycker att det är så kul att läsa listor (det är i och för sig inte så många som läser den här bloggen heller, jag vet 1 som tappert tittar in mellan varven, men ändå) så jag får väl skriva i berättande form för hennes skull om inte annat. Utmana mig själv att minnas känslor och sånt. Då kör vi då.

Sist pratade jag om min teori om purjolök, det var strax före jul och jag var väl i färd med att lägga in sill kan jag tänka. Då innebär det alltså att det varit jul och nyår sedan sist, julen flöt på i sakta mak, det var ju långledigt för min del och det firades på allehanda sätt med klappar och mat i vanlig ordning. Julen 2012 var lugn och fin kan man säga.
Nyår spenderades på landet med man och hundar samt bror och dennes sambo. Mycket trevlig tillställning, vi åt och drack gott, spelade spel och kämpade med lysballongerna i snålblåst och duggregn.
Vinter har det också varit sedan sist, en av världens längsta vintrar faktiskt, kallt som attan och mycket snö och länge låg den kvar, försökte ta död på en sista envis liten hög nere i våran skogsbacke så sent som igår, 1 maj. Jag tror aldrig våren, värmen och grönskan varit så efterlängtad som i år. Nu verkar det i alla fall som att det är på gång hela paketet faktiskt, det knoppar sig lite här och var och solen skiner, det är dessvärre fortfarande rätt kallt.

I mars åkte jag och syster yster på konfirmationsresa till Rom och förlustade oss med mat, vin, shopping och några turistattraktioner. Vi har lärt oss att åka tunnelbana och buss i Rom, det är alltid bra att kunna även om det inte var jättedyrt med taxi, att personalen på hotellet verkligen var i buttraste laget men att lokalbefolkningen i övrigt var väldigt trevlig och hjälpsam, frågade man något på engelska så stannde de gladeligen upp och gav en detaljerad och vilt gestikulerande förklaring på italeinska, tur att vi kan kroppsspråket i alla fall, samt att om man som turist trotsar det aningens för kalla vädret och ändå sitter ute och dinerar kan man belönas med ett 3,5 euros glas rödvin stort som en guldfiskskål.
Jag gillade Rom i alla fall, är inte riktigt klar med den staden ännu, måste nog dit en sväng igen och spana in resten och äta glass.

Nu blev jag lite trött på försöka komma ihåg vad som hänt, jag får nog ta resten i morgon, nu måste jag hämta te men vi hörs i morgon, kram på er så länge!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0